BAL

Balare på Mårtensfest…är det någon som blir sugen?

Årets finaste, gladaste, vemodigaste och busigaste Balare säger Hej då! och tar SOMMARLOV Lycka till alla tvåor!

Nu är det påsklov men veckorna innan har varit hektiska. Tvåorna har haft fullt upp med att slutföra sina fördjupningsarbete och ettorna har satt igång med planeringen av intervjudagen inför de nya ansökande. Vi har dessutom tillsammans varit i Eslöv på en föreläsning om självkänsla, åkt till Louisiana i Danmark och kollat på konst, haft öppet hus för resten av skolan samt påbörjat redovisningarna om våra praktikplatser (ettorna) och fördjupningsarbeten (tvåorna).

På tvåornas redovisningar ska alla vara med vilket är bra då vi alla behöver träna så mycket som möjligt på att tala inför grupp. Visserligen är det något vi tränar på hela tiden och redan från dag ett på BAL, men ribban läggs högre och högre och det är även det som gör att vi utvecklas så mycket som vi gör. Redovisningen/föreläsningen om “Kriminalitet som livsstil” som var först ut gick jättebra och var superintressant och det ska bli spännande att nästkommande veckor se vad de andra tvåorna har arbetat med under tiden vi ettor varit iväg på praktik.

Glad påsk allihop!

/ Rebecca, Bal1

Titta så fint vi förbereder oss för årets första redovisning av fördjupningsarbete “Kriminalitet som livsstil”

Den här lilla berättelsen ni kommer få läsa skrevs av Emily, Nina, Mia och mig (Rebecca) i förmiddags då vi hade fått i uppgift att återberätta vad vi varit med om i Fjällens Vemdalen. Vi satte oss i matsalen för lite lugn och ro och som åtminstone alla BAL:ettor vet så finns det ingen som har en sådan livlig fantasi och fantastisk förmåga att uttrycka sig när det kommer till sagor och berättelser som Emily. Just därför kände vi andra oss ganska trygga då hon förvandlade våra meningar och idéer på ett sätt som bara hon kan göra. Enjoy.

“När mörkret lagt sig över Önnestads folkhögskola samlades vi en efter en med vår enorma packning. Alla förberedelserna var färdiga. Bussen var kapad sedan en vecka tillbaka och en av skolans mattanter hade vi pressat på information om all mat som fanns att tillgå dagen innan. De trettio medresenärer vi hade lyckats få med oss hade vi lurat med en lögn om Bahamas. Hur skulle denna resa sluta?

Helvetet brakade loss redan två mil söder om Jönköping. Vi hade hamnat i orkanens öga. Efter fem timmar av tristess och total ovisshet kom vi äntligen loss. Nu återstod endast femton timmar till slutdestination.
Väl framme på Gästis i Vemdalen blev vi kungligt mottagna. För att få tillgång till detta sagolika palats, hade vi under alias Kamprad and the Crew bokat in oss via telefonkontakt. För en sekund trodde vi att vår smutsiga lögn hade genomskådats av fastighetsägarinnan Inga Brynolf, men fixarnissen Ibbe rätade snabbt upp situationen med en avledande manöver.

På plats i backen dagen därpå väntade tre elitskidåkare på vår ankomst. Under två dagars tid skulle dem ägna all sin tid åt enbart oss, som ju aldrig förr stått på ett par skidor. Dessa tre muskelpaket var alltså ämnade att hjälpa, men istället lyckades dem stjälpa en hel grupp på 53 personer. För det vi inte visste var att dem, anlitade av Bal:tvåorna, ämnade att röja oss ur vägen. Konkurrensen på arbetsmarknaden är stenhård inom behandlingsbranschen, vi var helt enkelt för många. Våra misstankar bekräftades när vi plötsligt stod på toppen, och enda vägen ner var en hisnande svart backe. Hur skulle vi klara detta?
Känslan av enorm rädsla infann sig i vardera kroppar..

Ibbe bröt isen, tog första steget och vägledde oss ner, en efter en nerför Helvetesbacken. Hans enda mål var att få ner oss alla, möjligen lite kantstötta, men vid liv. Trots volter, krockar samt ett och annat offpist åk lyckades han till slut. Än en gång hade Ibbe räddat oss alla.
Resten av veckan ägnade vi oss åt militärisk uppvärmning för att sedan ägna all vår vakna tid åt att bli exemplariska skidåkare. Efter sex dagar hade vi äntligen lyckats!
Inte förrän på bussen hem kunde vi alla konstatera att denna veckan, med långa nakna bastubad, frigörande discodans, många samtal och mysiga nätter, hade gjort oss till en mer enad och stark grupp av individer. Bal:ettorna hade än en gång segrat!”

/ Rebecca, Bal1

I BAL:arnas hus är det fullt pådrag. Bilder från fjällen skrivs ut, fiffiga texter hittas på och en sammanfattning av hela resan skrivs ner på ett sätt där man kan undra om vi över huvud taget har någon som helst verklighetsuppfattning. Humorn står i fokus och överallt kan man höra skratt, allt är alltså precis som det ska vara.

Inom kort kommer vi lägga upp vår historia så att ni alla får ta del av den härliga skidresan vi nyss kommit hem från, men så länge får ni njuta av dessa underbara bilder.

Vi var några stycken som en dag beslutade oss för att ta oss till ICA som låg mitt i en av backarna. “Vi sätter oss här på ICAs uteservering”, sa någon, och så gjorde vi det.

Det togs många fina bilder i backarna.

Humöret var på topp från början till slut!

Det gick både smidigt och organiserat till att få sina skidor

efter bussresan till Björnriket som stället vi var på hette!

Snygga gänget feat Cilla the busfrö.

Och här har vi mig påväg upp på toppen, skräckslagen och med skidglasögonen på vift.

/ Rebecca, Bal1

Eva Edstedt-Linghult föreläser på Bal 21/3 2011 13.00-15.30 på temat “Att var barn till missbrukare” .
Alla balare är hjärtligt välkomna!

Utbildningsmässa på Yllan!

I torsdags var det utbildningsmässa på Yllan. Alla i klassen fick varsin tid att stå vid montern, vi fick även tillfälle att spana runt bland de andra montrarna och lyssna på seminarier. Det fanns en hel del intressanta seminarier, bland annat psykologen Sten Alfonsson som pratade om hur det är att arbeta som psykolog och information om socionomprogrammet. Det var en väldig bredd mellan utbildningarna som framfördes på yllan, allt från brandmansutbildningar till hälsopedagogutbildningar. Mycket folk visade intresse, vilket märktes vid montern. Det blev en hel del mingel mellan montrarna och i bakgrunden hördes musik framförd av en musikskola, vilket skapade en god stämning i lokalen.
Sammantaget blev det en bra dag!

//Ida och Louize

Allmänt i veckan!

Vi har nu kommit in i skolarbetet igen. Det märks att det är lite tuffare detta halvåret, inte minst på oss själva som lagt in lite extra krut i skolarbetet. Nivån och engagemanget i klassen har höjts. Vi övar just nu på MI (motiverande samtal), har samlingar i helklass, lär oss om ledarskap, läser socialpedagogik och inte minst jobbar med våra projektarbeten. Idag var det meningen att vi skulle lyssna på Lena (föreläsare om 12 stegs programmet), tyvärr blev hon sjuk. Även vår lärare som vi skulle ha i eftermiddag är sjuk. Vi fick hålla i morgonsamlingen själva och bestämma hur dagen ska disponeras. Här märks det en stor skillnad sedan förra året, då vi tar större ansvar som klass nu. Härligt att se! I resten av veckan blir det att jobba vidare med projektarbeten, ledarskap, MI och socialpedagogiken.
Hej svejs!

//Ida

Vi deltog på utbildningsmässa med BALtvåorna i torsdags. Det blev en ovanligt levande monter med många deltagare, besökare, liv och rörelse. Tack alla på skolan som hjälptes åt, kul att vara där!

Seminariet fixad Louize, Maria, Jenny och jag helt elegant inför ny rekordpublik,  fem personer det är 150% fler än i fjol!

/Per Carlman

Sista terminen är nu i full gång. Helt otroligt att vi är inne på termin 4 redan, känns som vi började i höstas.

Våra praktikredovisningar klara. Det har varit super intressant att höra var alla varit (man kan inte komma vart alla varit hur gärna man än vill) och hur det varit.Många goa skratt har det blivit, och mycket allvar. Så mycket vi har lärt oss på denna långa praktiken (16 veckor) som man kan dela med sig av! Vi har alla upplevt och lärt oss saker som vi kunnat förmedla i våra redovisningar. Det har varit speciellt kul att höra på dom som varit på ställen man inte vet så mycket om. Några var i skolan, både vanlig och resursskola, och det vet man ju inte så himla mycket om, om man inte har barn i skolan. Det enda man vet är ju det man kommer ihåg från sin egen skolgång. Fantastiskt kul att få höra hur det har förändrats. Samtidigt lite skrämmande, det är ett helt annat klimat i skolan idag än när en annan gick. Det är hårdare och tuffare, och mindre resurser känns det som.

Ett par i klassen har varit på boende för ensamkommande flyktingbarn. Det är nåt som iallafall jag inte visste nåt om. Intressant att höra hur det går till och vad målet för de barnen är. Det är oerhört viktigt att dom får en bra start i Sverige och en optimal inslussning i det svenska samhället. När man hört klasskompisarna berätta så förstår man hur bra vi har det och mycket av det som vi tar för givet är inte alls självklart för dom som kommer hit.

Vi är nu i full gång med våra fördjupningsarbeten. Det är många vitt skilda områden som vi inriktar oss på. Allt ifrån samtalsgrupper i skolor till kriminella gäng. Ser mycket fram emot redovisningarna.